Född omkring 1490 i Norrvik, Grangärde sn (W).
Bergsman och Bergsfogde.
Född omkring 1460 i Klenshyttan, Grangärde sn (W).
Född omkring 1440 i Klenshyttan, Grangärde sn (W).
Död 1485 i Grangärde sn (W).
Bergsman.
|
Lars "Lasse" Ravalsson.
Född omkring 1490 i Norrvik, Grangärde sn (W).
Bergsman och Bergsfogde.
|
f
Rafael Matsson.
Född omkring 1460 i Klenshyttan, Grangärde sn (W).
|
ff
Mats Arvidsson.
Född omkring 1440 i Klenshyttan, Grangärde sn (W).
Död 1485 i Grangärde sn (W).
Bergsman.
| ||
____-____ Norrvik, Grangärde sn (W). Bergsman i Norrvik, Bergsfogde i Västerbergslagen.
En uppgift som förekommer är att Lars Ravalsson skall ha varit gift två gånger, andra gången med en Marit, osäkert dock om hon var moder till några av barnen.
Enligt 1539 års längd över årliga räntan betalade Lasse så kallad hyttgäld. Detta tyder på att han tillsammans med grannen Bengt Arvidsson drev en osmundshytta för framställning av järn. 1560 synes han låtit bygga en tackjärnshytta och en stångjärnssmedja. Han tillhörde Dalarnas högst beskattade personer och hans förmögenhet taxerades vid extraskatten till Älvsborgs Lösen 1571 till 3366 mark, varav silver utgjorde 420 lod (1 lod = 13,2 gram) och tackjärn 81 skeppund (1 skeppund = ungefär 150 kg). Som enda person i socknen hade han dessutom kontanta medel, inte mindre än 200 mark penningar. Han ägde dessutom 13 kor, 5 ungnöt, 13 getter och 5 svin. Medelbeskattningen per skattebetalande i Dalarna var 102 mark.
Enligt Grangärdes dombok 3-4/2 1685 och 10/2 1696 skall Lasse Ravaldssons far ha varit Raval Matsson i Norrvik, som i sin tur skall ha varit son till Mats Arvidsson, som bodde på den plats där senare Klenshyttan anlades.
Lars Ravalsson Ägde en tredjedel av Västerbergslagens samlade förmögenhet.I Saköreslängden för 1551 påträffas Lasse Ravalsson. Han får då böta 100 mark penningar för sin dotters räkning då hon begått ”skylskap” med sin broder. Vad jag förstår avser det sexuellt umgänge med nära släkting, närmast vad vi kallar incest. Man undrar ju vem som tog initiativet till det? Kan det ha varit den anonyme Hans som var i farten?En intressant incident 1550 var när Lasse Ravalsson som var Bergsfogde för Västerbergslagen anklagade Bergsmannen och Nämndeman Bengt Nilsson i Persbo för att ha smitt alltför lätt osmundjärn. Att det var medvetet framgick klart eftersom Bengts hustru kom utfarande och sparkade omkull vågen och bad Lasse ”att pynta segh dädhan”. Bengt erkände och fick böta trots att han satt ting vid tillfället. Någon fiendskap föreföll det knappast ha orsakat eftersom Bengts sondotter sedermera gifte sig med Lasses sonsonson Hans Widichsson. På så sätt sammanknöts Hans Widichsssons familj med den äldsta och mest inflytelserika släkten i Persbo. Anders Winroth har skrivit en intressant artikel om detta.Under det s k Nordiska sjuårskriget 1563-1570 erövrade danskarna den för Sverige viktiga fästningen Älvsborg vid Göta älvs utlopp i Skagerack. I freden i Stettin 1570 bestämdes att svenskarna skulle betala 150 000 riksdaler för att få Älvsborg tillbaka. Detta var en enorm summa på den här tiden. Danskarna hoppades väl att få behålla fästningen. De Svenska statsfinanserna var redan förut hårt ansträngda, så för att kunna betala lösensumman var man 1571 tvungen att ta ut en extraskatt över hela riket, den s k Älvsborgs lösen. Alla besuttna skulle betala en tiondelen av värdet på det lösöre i guld, silver, penningar, koppar, mässing, tenn, järn och boskap m m de ägde. Vid denna beskattning upprättades längder över de skattskyldiga. Dessa längder är till stor utsträckning bevarade och utgör en viktig och välanvänd källa till 1500-talets lokal- och personhistoria. I längden över Grangärde socken (som då även omfattade nuvarande Ludvika församling) är det en man som genom sin förmögenhet speciellt utmärker sig, nämligen LASSERAVALSSON i Norrvik. Den av honom betalade skatten uppgick till en tredjedel av hela socknens skattesumma. (Det var femtio skattskyldiga i socknen.) Skattelängden tillåter oss att få en inblick i familjens ekonomiska förhållanden. LASSE ägde 420 lod* silver, 21 * lisspund* koppar, * lisspundtenn, 2 veckosten malm, 81 skeppund* tackjärn och 3 * skeppund stångjärn. Somenda person i socknen hade han dessutom kontanta medel, inte mindre än 200 mark penningar. I fähuset lär det ha varit ganska fullt: Han ägde 13 kor, 5ungnöt, 13 getter och 5 svin. Alltsammans värderades till 3366 mark och 2 öre varav en tiondelen gör 336 mark och 5 öre. Som en jämförelse kan nämnas att Dalarnas högst beskattade, den mäktige fogden Knut Pertsson i Varggården vid Kopparberget, var beskattad för 3688 * mark. Medeltaxeringen per skattebetalande var i Dalarna 102 mark och i Grangärde det dubbla, 204 mark. Lasse tycks ha dött strax efter denna taxering. Han möter oss endast en gång till; i 1572 års tiondelängd. Dessförinnan träffar vi på honom desto oftare, allra först i 1539 års längd över årliga räntan. När Gustav Vasa omkring 1540 lät lägga upp räkenskaper för fögderierna var den viktigaste inkomstverifikatonen "årliga räntan", en årligen förnyad örteckning på bl a de skattskyldiga fastigheterna. I Norrvik beskattas 1539 två gårdar: LasseRavalssons och Bengt Arvidssons. De hade ditintills betalat 2* hundrade osmund* i hyttgäld tillsammans. Nu "föröktes" deras skatt till det dubbla, 1 fat osmund, alltså * fat vardera. Denna hyttgäld kvarstod under resten av 1500-talet. (Vissa andra skatter tillkom dock.) Hyttgälden var en skatt som utgick på yttdriften. Man kan alltså sluta sig till att Lasse och hans granne tillsammans drev en osmundshytta. I dessa hyttor framställdes järn viden relativt låg temperatur. Osmundshyttorna var 1539 helt förhärskande iGrangärde; först 1558 uppfördes av kronan den första tackjärnshyttan iGrangärde, vid Ludvika ström. Kvaliteten på osmundsjärnet var ganska låg, och kronan propagerade ivrigt för att bergsmännen skulle övergå tilltackjärnstillverkning. Tackjärnet tillverkades i hyttor med högre temperatur,i vilket järnet smältes helt.Produkten, tackjärnet innehöll dock mycket kol,vilket gjorde det osmidbart. För att få bort kolet "färskades" järnet i stångjärnssmedjor i vilka användes en stor vattendriven hammare. Lasse Ravalsson synes ha varit en föregångsman i trakten på detta område, eftersomhan omkring 1560 tycks ha låtit bygga en tackjärnshytta och en stångjärnssmedja. I årliga räntan 1562-1564 beskattas han med 1 skeppund stångjärn för "en hammarsmedja". Från 1565-1568 finns inga längder bevarade. I 1569 och följande års längder finns ingen notering om någon stångjärnssmedja. Han torde dock ha haft den kvar eftersom han vid beskattningen för Älvsborgs lösen ägde stångjärn. Möjligen kan han ha fått skattefrihet på smedjan. Att Lasse så väl höll sig framme med nymodigheterna inom bergsbruket torde hänga samman med att han åtminstone 1550-1558 varbergsfogde i Västerbergslagen. Som ovan nämnts torde Lasse ha dött strax efter taxeringen för Älvsborgs lösen 1571. I 1572 års längd över årliga räntan står en i övrigt obekant Tidik Larsson för gården. 1573 och följande år är det istället Widik Hansson, Lasses sonson som redovisas. Förutsatt att Tidik Larsson inte är en felskrivning för Widik Hansson, kan man anta att Tidik var son till Lasse Ravalsson. Den som till slut övertog gården efterLasses död var dock sonsonen Widik. Denne bör då ha varit i tjugofemårsåldern ty när han 1628 dör uppges han var "wid pass 80 åhr". Hans far Hans Larsson har tydligen dött före sin far Lasse Ravalsson, eftersom han aldrig förekommer i längderna över årliga räntan. Ytterligare en notis om Lassesbarn finns. I en saköreslängd från 1551 uppges nämligen att Lasse har fått böta 100 mark örtug "för sin dotthr, hon låg j skylskap medh sin brodhr. Brottet är grovt, och bötessumman följaktligen hög. Vilka av Lasses barn det gäller låter sig inte bestämmas."
Förmögne Widich hade ärvt mycket efter sin far (Hans Larsson) och farfar (Lasse Ravalsson), vilka hörde till de rikaste i Västerbergslagen.1574 avslöjas det att ”Widiche i Norgudwika”, sedermera Norrvik, hade gömt undan några gamla mynt vid bodelningen efter fadern – och farfadern. För det fick han böta 160 mark.Om Lasse Ravalssons son Hans Larsson var en person som inte gjorde så mycket väsen av sig så var hans son Widich, Hans far, desto mer försigkommen. Han nämns som nämndeman första gången 1592 och sitter därefter ting åtminstone till 1618. Han gör en del affärer framgår det av domböckerna. 1593 köper han en täkt av sin svärmor Marit i Norrvik för 10 fat järn. Marit var således mor till hans hustru Malin.1602 bjuder han ut en hytta och smedja som han köpt av sin syster Anna och hennes make Anders Jonsson. Priset är 15 fat osmundjärn samt en silversked på 3 lod.Annas dotter reser 1615 genom kyrkoherde Erici Holstenii Holstenius i Stora Skedvi anspråk på Widich för en utlovad del i ett arv efter den barnlösa Brita Larsdotter som var syster till Widichs och Annas far Hans Larsson. Det gäller en del i ett hemman i Fline i Husby socken. Till saken hör att Annas dotter och Eric Holstenieus var tremänningar, dvs. Erics mor Sigrid Jonsdotter, Anna Hansdotter och Widich Hansson var kusiner.
Widik övertar husbondeskapet på gården i Norrvik innan han köper in sin fars syskons
andelar i gården. 1597 bjuder han nämligen upp fem systerdelar i Norrvik på tinget i
Grangärde. Den första hade han köpt av sin faster Marit Larsdotter i Malma socken i
Västmanland och den andra av en Ingeborg Larsdotter, som tydligen också var en faster.
En tredje del hade sålts av Sara och Sigrid Jonsdöttrar och en fjärde av en Hans Jonsson i
Fline i Husby socken i Dalarna. Hur dessa var släkt med Widik visas av ett tingsprotokoll från
1615, vari nämnes att magister Erik Holstensson i Kallmora, Norbergs socken, inkommit med
klagomål angående en systerdel i Fline som hade ägts av hans mormors syster Britta
Larsdotter, "som uar Lasse Rafual sons doter i Norgo uik". Hennes man Hans Jonsson hade
sålt hennes del i Sunnansjö och lovat henne lika mycket jord i Fline istället. Brita hade dött
barnlös, och jorden innehades nu av en systerdotter till Widik Hansson. Det är tydligt att
det är denne Hans Jonsson som 1597 hade sålt den fjärde systerdelen. Magister Erik låter
sig identifieras med sedermera kyrkoherden i Stora Skedvi Ericus Holstenii Holstenius
(1588-1640). som 1614 hade avlagt magisterexamen i Helmstedt. Han är en av de två
söner till bergsmannen Holsten Andersson och Sigrid Jonsdotter i Kallmora som gick
prästbanan. Sigrid är således doterdotter till Lasse Ravalsson och måste vara identisk med
den som tillsammans med sin syster Sara sålde den tredje delen. Den femte delen köpte
Widik av sedermera länsmannen i Grangärde Erik Olofsson i Sunnansjö. Om, och i så fall
hur, han var släkt med Widik är osäkert. Han kan möjligen ha varit dotterson till Lasse
Ravalsson. Hans far hette Olof Engelbrektsson. 1603 köpte Widik sin syster Annas del i
gården "mädh hytta och Smedia" för 15 fat och 1 hundrade osmundsjärn samt en silversked
om 3 lod. Det framgår här att systern var gift med Anders Jonsson i Sundfiske i Husby
socken i Dalarna. Det var deras dotter, vars namn inte nämes, som 1615 innehade den jord
i Fline som magister Erik Holstensson ansåg sig böra ha del i. Widik synes liksom sin farfar ha
varit en betydande person; han var både sex- och nämndeman. När han 1628 dör
antecknas hans dödsdag, den 26 april, i begravningsboken, vilket var mycket ovanligt. Han
begravdes den 11 maj. Grangärde domböcker. 1574. Widiche uti Norgudwika för thet han
undangömde några gamle mynt undan sine medharffuingar efter salig Lasse Raffualsson,
böter penningar -160 mark. Anno 1603 den 24 Januari. Widich Hansson i Norrgowik biuder
upp systerdehl ibidem medh Hytta och Smedja, kiöpt aff sin mågh och syster, Anders
Jonsson i Suenderskie och hans hustru Anna Hansdotter, för osmundsjern 15 fat och ett
hundra och en skied om 3 lodh. Anno 1615 den 18 Februari. Kom M. Erich Holstensson och
talade till Widich Hansson i Norrgowik, om en systerdel, liggande i Fline i Husby, som kom M.
Erichs modher modhers syster till, hustru Brita Larsdotter, som var Lasse Raffualssons
dotter i Norrgowik, och Hans Jonsson hennes man, såldt bort hennes jord i Sunnansjö, och
lofvade henne så mycket jord igen i Huseby, samma hustru Brita ägde inga barn, derföre
kom hennes syskon samma jord till arfvs, och nu sedan Anders Jonssons mågh i Sundsfierde
der på, hvilkens hustru är Widik Hanssons systerdotter, och förebar att Widik Hansson
loffuat honom samma systerdel allsammans, men nu bekiände Widik han icke mehr haffuer
lofvat, ähn så mycket Widik tillkom uthi M. Erichs moder moders dehl.
Född 1490 i Nedre Starbo, Norrbärke sn (W).
Personregister Efternamnsregister
Framställd 2016-12-24 med hjälp av Disgen version 8.2d.